CALL ON ME

I tisdags så råkade jag på något sätt lämna kvar min mobiltelefon på bussen. Som tur var så var det någon vänlig själ som gav den till chauffören, som sedan lämnade den på Orusttrafikens kontor. Sen ringde de hem till min mamma och berättade var den fanns någonstans. Jag är verkligen glad över att den inte blev stulen. Men Orusttrafiken är hederliga människor minsann. Detta har nämligen hänt mig en gång tidigare, och då åkte gubben till mitt hus och lämnade telefonen till mig personligen. Kan inte fatta vilken tur jag har alltså.
Efter tre dagar kunde jag äntligen få tillbaka den, för kontoret var stängt de andra dagarna vi försökte. Det är konstigt vad naken och handfallen man känner sig utan telefon. Skulle man hamna i någon sorts knivig situation så kan man inte ringa någonstans. Det fick jag även uppleva dessutom.

Men kul att ha den tillbaka nu i alla fall! Personalen sa att de blivit tokiga på att den pep och ringde stup i kvarten. Jag tycker däremot bara att det är riktigt trevligt att man har så söta vänner som hör av sig och blir oroliga när man inte svarar :)  puss på er.

Jolly

KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0