Jollymandy

Mina vänner. Ett ord:
ENA-FUCKING-STÅENDE.

Inception.
Behöver jag förklara?
Jag vet att jag förmodligen har sagt det förr, men denna gång menar jag det verkligen från djupet av mitt innersta väsen. DETTA ÄR DEN BÄSTA FILM JAG NÅGONSIN SETT. Det finns inga ord, inga adjektiv eller superlativ som ens kan komma i närheten av att beskriva hur bra den är.
Min haka hängde ner i golvet efter att jag sett klart den. Jag var mållös. Jag säger inte detta bara för att andra har hyllat filmen duktigt, och inte för att det var DiCaprio (vars min kärlek nu är tusenfaldig). Jag tyckte Shutter Island var fantastisk. Att han var fantastisk i den. Men denna slog till och med den. TILL OCH MED. Alltså gud.

Hela konceptet med att styra drömmar och allt annat runtikring som filmen berör, är ju ett ämne som är sjukt intressant och som säkerligen de flesta av oss en eller annan gång har funderat över. Men detta... Alltså. Wow. Sättet de använde konceptet på är ju helt genialt. Och utförandet.... herregud. Perfektion.
Jag måste sluta nu innan jag tappar andan.

SE DEN.

Känner att jag varit oerhört dålig på att filmtipsa här i bloggen! Dumt, eftersom det är lite av grundtanken för vad mitt skrivande skulle gå ut på. Därför kommer jag försöka tipsa om minst en film i veckan i alla fall från och med nu.
Och jag tänkte börja med denna:

The Social Network
Jag såg den med pappa när jag var i Stockholm, och jag hade haft väldigt höga förväntningar innan. Det blir lätt så med filmer som blir så otroligt hypade. Och ja, den var bra. Riktigt bra. Men den är väldigt informativ. Alltså, skulle man gå in på Wikipedia och läsa om hur Facebook kom till så skulle man då mer eller mindre ha läst sig till filmen, för den är väldigt lik dokumentär-stuk, bortsett från att det är en spelfilm med skådespelare.
Med det sagt måste jag dock promota den lite extra, för jag gillade den starkt ändå. Han som spelar huvudrollen är helt briljant och sätter verkligen en rättvis prägel på vilken sorts person han är i verkligheten. Och det går inte att ta miste på att det ligger väldigt mycket hjärta och själ bakom hela produktionen.

Jag tycker hela filmen är jäkligt skickligt gjord, med smart berättande hela vägen igenom. Ingen wow-effekt, men man tappade ändå hakan ett par gånger, och man gick länge efteråt och funderade på frågor som filmen hade fått en att tänka över. Och sånt älskar jag!
En väldigt sevärd film helt enkelt!

Puss puss
Jolly

ÅH VAD BRA DEN VAR!
Jag ville aldrig att den skulle ta slut. Jag har alltid tyckt om Harry Potter-filmerna, men denna överträffade verkligen sig själv! Helt underbar var den, jag blev så jäkla inne i filmen att jag nästan glömde bort var jag var någonstans. I femman och sexan har jag stört mig jättemycket på färgerna de använt i filmen. Det har varit grå/blå toner hela tiden, och det irriterar mig som fasen och gör det svårt att riktigt fokusera blicken liksom. Men i denna var det myyyyycket bättre och jag blev så jäkla glad!
Började nästan gråta flera gånger, för det var så många scener som berörde ordentligt. Men jag lät bli så gott jag kunde eftersom jag satt med Edvin, Martin och Richard :P

Jag ska inte avslöja för mycket, eftersom jag antar att det är många som inte vill veta i förväg vad som händer. Men jag kan försäkra er om att ni inte kommer ångra er om ni går och ser denna. På bioduken är den helt fantastisk.

Ni måste se denna film. LOVA MIG DET!! :D

Jag har precis sett "Picture This" med Ashley Tisdale i huvudrollen. Fy fan, det var nog bland det absolut sämsta jag någonsin sett. Såå jävla billig story och ännu värre manus. För att inte tala om sopiga jävla skådisar. Jag skäms över att ha sett den. Mår faktiskt lite illa.
Allvarligt talat... det var så jävla DÅLIGA grejer som förde handligen framåt. Till exempel så skulle de komma in till den där stora festen, men en annan tjej hade förvarnat bilvakten att deras bil med just den registreringskylten inte skulle få komma in. Och vad gör de då? Jo, de klär ut sig till städare eller något, och då helt plötsligt kommer de in ändå. FASTÄN DE HAR SAMMA JÄVLA BIL. Vad fan liksom? Tror de att vi tittare är helt hjärndöda eller? JA, jag blir faktiskt jävligt pissed på sånt här. Borde kasta selleri på dem allihop.

Ännu en sjukdag. Imorgon ska jag dock tillbaka till skolan. Fyfan vad jag kommer ha mycket att göra. Får redan prestationsångest.

Nu har jag precis tittat på Bröllopsfotografen. Jag kanske är lite efter, men det är skönt att vara det ibland så att man slipper hypen kring allt jämt, och kan få en egen uppfattning. Snacka om att jag hade missbedömt den i förväg. Jag trodde att det kort och gott var ännu en Svensk B-komedi med förutsägbart slut och billiga skämt. Men jag kunde nog inte ha haft mer fel. Jag tyckte att den var riktigt bra och handlingen var ganska otippad ändå, särskilt slutet. Tuva Novotny var ju skitbra, jag kände inte igen henne först. Hon har verkligen gaskat upp sig sedan hon gjorde den där sketna tv-serien "Skilda Världar" eller vad det nu hette. Och Kjell Bergqvist var också riktigt bra. Även om han kanske är någorlunda likadan i de flesta filmer han gör, så kan man inte säga annat än att han var som klippt och skuren för rollen som Jonny Björk.

Om ni är lika efter som jag och inte har sett den här filmen än, så tycker jag absolut att ni ska göra det. Det är faktiskt en av de bättre svenska filmerna enligt mig. Jag har vanligtvis svårt för Svenskproducerat, men i det här fallet så var det förvånansvärt lätt att tycka om.
Filmmusiken var dock ett störningsmoment. Fick lite krupp i vissa scener, bara för att musiken var så jävla.... jobbig. Och så var det störande med den konstiga filmningstekniken som gjorde att man blev helt jävla yr i huvudet. Lite "fisheye"-stuk kan man väl säga. (Mitt analyserande har blivit helt sjukt tack vare Filmkunskapskursen)
Men allt det där kan man förbise i slutändan. Den var jättebra. Punkt slut!

Just nu går filmen "Music and Lyrics" på tv3. Hugh Grant och Drew Barrymore är huvudpersonerna i storyn, och egentligen är de väl inte speciellt briljanta med tanke på att deras karaktärer inte är särskilt originella. Båda två har ju en tendens att göra liknande roller i de flesta filmer de gör. Trots det så tycker jag så sjukt mycket om den här filmen. För ett par år sedan var jag helt besatt av låtarna som skrevs till filmen, för jag älskar 80-tals musik och det är ju verkligen sterotypa låtar i denna. Det är väl också det som gör att jag tycker så sjukt mycket om dem. Jag kan alla texter och alla melodier så det är roligt att se den nu igen, för det var ett himla bra tag sedan och jag hade glömt hur bra den faktiskt var.

Själva filmens handling är otroligt förutsägbar men det gör inte så mycket tycker jag. Vilken romantisk komedi som helst är väl det egentligen, så varför ska det vara annorlunda med den här?
Charmen med filmen är väl också att Hugh Grant uttryckligen har talat om i en intervju att han absolut inte kan sjunga och att hans röst är så otroligt pitchad och omgjord i filmen. Det stör inte mig, tvärtom tycker jag det är roligt och skönt att han är ärlig. Sen att man faktiskt köper att det är han som sjunger, åtminstone första gången man ser filmen, tyder ju på att det ändå är bra gjort av både folket bakom filmen och skådespelaren själv.



Nu ska jag inte babbla mer om det här, jag är säker på att ni har annat för er.
Nu börjar det igen! Måste skynda mig tillbaka til tv:n.

Men i alla fall; Jag tycker att filmen är helt klart sevärd, så kolla på den.
Om inte, så går "Catch Me If You Can" med Leonardo DiCaprio och Tom Hanks på kanal5 som också är skitbra!
hahah förlåt. Jag lägger av nu. hejs!

Jolly